Lättare att framställa vin hemma

Går du i planer på att testa att brygga ditt eget vin? Faktum är att det blivit både populärare och enklare att brygga sitt eget vin hemma. Hemmabryggarna har ärvt mängder av kunskaper från den etablerade vinindustrin där en oerhörd utveckling skett de senaste åren.

Bland annat har utrustning samt tillsatsämnen förbättrats. Inom vinframställning har man också lärt sig mer om processens olika delar. Dessa vinningar och kunskaper har så sakteliga nått hemmamiljön och vem som helst kan nu för tiden åstadkomma fantastiskt gott vin. Det har blivit allt vanligare att flertal hushåll regelbundet brygger sitt eget vin, eller att flertal åtminstone testat.

För att lyckas brygga ett gott vin måste man dock ha nödvändiga kunskaper för ändamålet, vilket man exempelvis kan skaffa sig i Kjeld Erlandsens bok Hemmaframställning av Vin. Det är en författare som har över 20 års erfarenhet av vinbryggning, så man är absolut i goda händer. Kjeld har konstaterat att vinbryggning är en riktigt gemytlig hobby, vilket många håller med om.

Med de nya kunskaperna lämnas allt mindre åt slumpen genom den hemmagjorda processen. För en tid sedan visste många inte åt vilket håll vinprocessen var på väg, vilket helt enkelt berodde på kunskapsbrister. Nu kan man med mer eller mindre exakthet från start av processen välja vilken personlighet vinet ska få. Därutöver finns det rikligt med nya effektiva och högkvalitativa vinjäster som underlättar processen.

Att brygga vin hemma blir betydligt billigare i längden än att lägga pengar på färdigbryggt vin från till exempel systembolaget. Erlandsen nämner dessutom att det i sig är underhållande att forma sin egen produkt som ju faktiskt kan få en bättre smakkaraktär än färdigbryggt vin. Han skriver därutöver att det är stimulerande och glädjefyllt att brygga vin tillsammans i bryggarlag. För den sakens skull riktar sig Erlandsens bok inte bara till den enskilda bryggaren utan även till mer etablerade vinklubbar.

Att koka fisk i vin är ytterligare något som Erlandsen påpekar. Att det är ekonomiskt fördelaktigt att brygga vin hemma innebär ju faktiskt att man kan använda det desto mer i matlagning. Det känns inte längre lika slösaktigt att hälla i ett par flaskor hemmagjort vitt vin att koka fisken i.

Hemmaframställning av Vin är en av marknadens otvivelaktigt främsta böcker inom vinframställning. Erlandsen redogör utförligt om bland annat rengöring av utrustning och vilka temperaturer som gäller. Han presenterar recept till flera sorters vin och framhäver särskilt de fruktiga vinerna. Därför ägnas stor del av boken till att berätta hur olika frukter och bär ska förbehandlas.

Dessutom förmedlar han erfarenhet från andra vinbryggare som han tycker vara värdefull. Vintypen är beroende av frukten men även av en rad andra omständigheter. Det finns tre primära vingrupper, rödvin, vitt vin, och dessert – eller starkvin. Kjeld betonar vikten av att enbart använda sig av högklassiga råvaror.

I Hemmaframställning av Vin ägnas också tid åt att reda ut varför inte vinet jäser som det ska. Vanligt återkommande inslag i processen är att bryggare blir oroliga över jäsningen. Erlandsen går igenom olika jäsningstekniker och redogör hur man eliminerar risker för fel. Ibland är dock ängslan kring jäsning helt å hållet onödig då vinet många gånger jäser hur bra som helst även ifall man inte tror det.

På jäskärlet ska det sitta gängor på halsen med en gummihätta eller ett jäslock. Om utrustningen är i sin ordning så bör det inte finnas något strul. Lyssnar man noga i öppningen hör man om vinet jäser eller inte. För att vara extra säker kan man lägga örat till och lyssna i öppningen. Ifall vinet låter som läskedryck och att det skummar så kan man vara säker på att det jäser.

Ifall kolsyra skulle ta sig ut mellan gängorna, hättan eller locket så ska man trycka ned en gummiplugg i halsen på kärlet för att hindra skadan. Efter en sådan uppstådd belägenhet är det dock flera som undrar hur lång tid jäsningen faktiskt pågått. Då bör man använda sig av en oechslevikt för att bringa förvissning kring processen igen. Ifall sockermängden är för stor i saften kan jäsningen frånvara. Även då gäller det att ha oechslevärdet under uppsikt. Det finns nämligen flertal vinjäster som inte kan jäsa ovan 75 grader.

Då krävs syresättning, vilket innebär att 1 liter vin blandas med 1 liter kokt vatten som får svalna till 25 grader. Några gånger ska blandningen hällas fram och tillbaka mellan två kärl. Därefter kommer jäsningen börja efter 1-2 dagar. Då får det stå i några dagar innan ytterligare 1 liter saft tillsätts. När fyra liter står i jäsning ska det hällas tillsammans med vinet som därefter på nytt börjar jäsa efter 1-3 dygn. Se till att temperaturen inte är nedanför 18 grader på grund av vinet då hindras från att jäsa. I detta skedet behöver ytterligare vinjäst inte tillsättas.

Upplever man att det trots allt är svårt att få igång jäsningen så kan man ställa jäskärlet i en balja med ljummet vatten som har en temperatur på mellan 30-32 grader. Det är ett effektivt sätt att få igång jäsningen inom några timmar. Tänk på att inte låta vinet stå på ett kallt golv eftersom det finns risk att temperaturen då understiger de rekommenderade graderna. Av den anledningen bör det inte heller förekomma någon form av tvärdrag i rummet där vinet placeras.

För att jäsning ska börja med flytande jäst krävs det att den påbörjas i en förkultur. Är en vinjäst för skör eller död så kan aldrig jäsningen räddas. Vid en temperatur på 35 grader så dör både torr samt flytande vinjäst. Om fruktmassa eller saft är för varm riskerar det således att ta kål på jäsningen.

I boken redogör Erlandsen också för olika tillsatsämnen som till viss grad är nödvändiga vid vinframställning. Under framställningen tjänar dessa tillsatsämnen olika ändamål. Erlandsen rekommenderar inte att avstå tillsatsämnen då frånvaron av dessa kan få betydande smakavvikelser.

Den flytande jästen framställs via jäsning av jästkulturer. En förkultur innebär att jästen förjäser, men cellerna i en kultur brukar däremot inte vara så många. Därför kan man exempelvis hacka russin som får koka i vatten och på så sätt få igång jäsningen. Russinen ska kokas i 3-4 dl vatten i cirka 2 minuter. Sedan ska det svalna till 25 grader innan jäst tillsätts. Skaka utförligt så att bottensatsen medföljer. Låt därefter flaska få stå i ett dygn där det inte är något luftdrag, och placera en bomullstuss i mynningen på flaskan. Förkulturen kan därefter sättas fruktmassan eller jäskärlet.

Flytande jäst har fördelen att den genererar mer smakämnen trots att den tar längre tid på sig att jäsa färdigt. Ultimata resultat uppnår man om man tillsätter socker i två omgångar i kombination med att man använder mycket frukt.

Den som hanterar flytande jäst bör inte slarva med hygienen. Dels sin egna men såklart även utrustningens. Samtlig utrustning måste vara helt å hållet fräsch för att inga komplikationer ska uppstå.

Under processens gång spelar vinjästen en oerhört betydelsefull funktion. Eftersom det finns en risk att den dör vid för hög temperatur bör man såklart undfly att under några som helst omständigheter hetta upp den.

Även om utrustningen som används för att framställa vin alltid måste vara ren så kan man ha i åtanke att torrjäst är inte lika sårbar som flytande jäst.

Det finns en större mängd celler per kultur hos torrjästen. På så sätt får den en bättre hållbarhet och den både jäser snabbare och kommer igång snabbare än vad flytande jäst gör. Därutöver bildar torrjästen alkohol och kolsyra snabbare, vilket är fördelaktigt eftersom det snabbare motverkar vinet från att bli infekterat.

Torrjäst blandas ned i vinmusten eller fruktmassan genom att strö den ovan ytan. Ibland tvingas somliga torrjästar placeras i vatten innan de kan hällas ner till jäsning. Dock bör man beakta att jästen då inte får ligga i vatten mer än 20 minuter. Jästcellerna exploderar om jästen får ligga i för länge eftersom att vattnet har för låg viskositet.